Att vara liten

Hejhej!

Har funderat över en sak en regnig dag som denna. Var allt bättre när man var liten? Känns nästan så. Problemen man hade var inte speciellt mycket att gnälla över. Man hade inga måsten alls, men samtidigt var man väldigt bunden. Jag gillar att kunna göra det jag vill, men där stoppar tiden mig. Den räcker sällan till. Sommarlovet är det bästa som händer på ett år, åh vad jag älskar det. Mitt år i USA kommer bli helt underbart på alla sett. Det kommer säkert vara stunder där jag vill åka hem, men helheten kommer vara värd till tusen. Det gäller att blicka framåt, för just nu känns det mesta jobbigt. Orken till plugg har tagit slut, på riktigt. Har så mycket att göra nu i slutet också, vilket förvärrar situationen. Känslan av att verkligen behöva prestera bra också, den är lite jobbig när man inte orkar kämpa. Positiv tjej...?

Här kommer några bilder från min barndom
Lille jag
Jag och pappi
Sigge och jag
Rebecca och jag


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0