- Och så det där med hemlängtan, jag är lite orolig för det.

Svar: Jag är väldigt målmedveten. Om jag ställer in mig på något fölföljer jag det. Jag visste att jag skulle klara 1 år, jag var aldrig orolig för det. Jag sa inte att jag inte skulle sakna Sverige och alla, men jag visste att jag skulle ta mig igenom det. Jag tror det är viktigt att du själv har bestämt dig. Många får extrem hemlängtan, gråter, trivs inte, vågar inte ta in nya miljöer, är ovana och inte så självsäkra. Den andra utbytesstudenten som var med mig först åkte hem efter halva tiden. Hon trivdes inte. Hon kom från Österrike. Min värdpappa berättade om en annan tjej som slutade äta. Det gick liksom inte att äta så mycket hon saknade hemmet så de skickade hem henne.

Men mina föräldrar ger mig mycket support. Vi pratar någon gång i veckan, ibland oftare än andra dagar. Var ett tag sen nu, men vi mailar i alla fall. Jag träffade de över jul och sen ska jag i alla fall träffa mamma och hennes syster i Orlando här i Maj, så det blir riktigt kul också.

Jag saknar självklart alla där hemma, men 1 år är egentligen inte så lång tid. Det händer liksom inte jättemycket på ett år, och jag vet att alla mina kompisar, mina riktiga kompisar kommer att finnas kvar när jag kommer hem igen. Så var inte orolig, och se till att njut under hela ditt år. Och när det är över, kommer du förmodligen känna som jag. Jag är redo att åka hem, men jag hade en jäkla bra tid, och jag kommer att komma tillbaka någon dag!

Me, Bud, Robin and Jess