Jag har ett stort hjärta. Jag är känslig. Jag bryr mig. Ibland händer saker i livet som förändrar allt. Min värdmammas pappa gick bort i torsdags, fyra dagar sedan. Dessa fyra dagarna har fått mig att tänka väldigt mycket på vad små saker verkligen kan betyda. Tracy är den bästa värdmamman jag kan föreställa mig och jag älskar henne så otroligt mycket. Att se henne helt förstörd gör ont. Dagen jag fick reda på vad som hade hänt kom som en chock. Jag förstod det inte. Ingenting. Tomt. Vad har hänt? Där stod jag, i skolan, med Tracys armar runt min midja och ett hjärta som bultade alldeles för fort. Inte mitt, utan hennes.

Tiden gick och jag förstod fortfarande inte vad som hade hänt. Det var som att jag plötsligt inte förstod vad orden betydde. Vi hoppade in i bilen med riktning mot min värd-mormor, då det var hennes man allt handlade om.

Fortfarande förstod jag inte vad som hade hänt, men när Tracy började prata, då föll tårarna som aldrig förr. "Är detta verkligen sant? Är vi helt säkra? Du vet inte hur nära jag var min pappa!". Min pappa. Jag älskar honom över allt annat. Skulle någonting likvärt det som hände hända honom kommer min värd gå under för en allt för lång tid. Även om det inte handlar om döden, utan om att han skadas. Det gör ont bara jag tänker på det. Jag vågar inte tänka på det, jag vill inte tänka på det. Jag vet att jag inte kommer behöva göra det förrän om länge, men oj vad livet kan ändras snabbt.

Med detta inlägg vill jag egentligen bara säga till alla mina nära där hemma att Ni är fantastiska, guld värda och jag älskar er så mycket. Jag vill speciellt säga de tre orden till farmor, farfar, mormor och morfar. Jag vill att ni ska veta att jag verkligen älskar er och det har jag alltid gjort.

Idag var begravningen för honom. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt. Jag trodde att jag var klar med tårar och oregelbunden andning efter torsdagen, men idag kom de igen. När nära och kära höll tal i kyrkan, när pastorn uttalade de allra finaste orden och när tiden var inne att säga hejdå. Hejdå. Hur säger man hejdå för alltid? Är det för alltid eller återförenas man någonstans. Kanske i himlen?

Pearl blev 64 år gammal. Han var en lycklig man som uppskattade naturen och älskade Kentucky. Det var där han spenderade sina sista dagar som en frisk man och ingen kunde ana någonting om det hemska som hände. Han älskade sin fru och han älskade sin familj. Det var något man kunde vara säker på.

Låt honom vila i frid, för alltid. Låt våra tankar gå åt familj och nära vänner. Och jag ber er att berätta för de ni älskar hur mycket hon/han betyder för er en extra gång denna vecka.

Nu är det dags för mig att sova. Godnatt! ♥